Begrepp i kyrkböcker och andra texter
Inhysefolk och Födorådsfolk
Skillnaden var stor. Inhysefolket bodde på eller intill husbondens gård och fick tjäna sitt levebröd hos densamme. Födorådsfolket däremot blev försörjd av sin husbonde. Födorådsfolken var vanligt vis gamla eller sjuka människor.
Vid övertagandet av gårdar var det vanligt att en del av avtalet gjorde gällande att de tidigare ägarna skulle bo kvar som födorådsfolk. I en tid va fattigdom och ständig brist på föda var detta förstås en tung börd att bära.
Skillnaden var stor. Inhysefolket bodde på eller intill husbondens gård och fick tjäna sitt levebröd hos densamme. Födorådsfolket däremot blev försörjd av sin husbonde. Födorådsfolken var vanligt vis gamla eller sjuka människor.
Vid övertagandet av gårdar var det vanligt att en del av avtalet gjorde gällande att de tidigare ägarna skulle bo kvar som födorådsfolk. I en tid va fattigdom och ständig brist på föda var detta förstås en tung börd att bära.
Kyrkböckerna
Det är nästan kusligt otäckt att förstå hur stor inverkan en präst nerkladdade anteckningar kunde ha.
Om en präst noterade att någon var
Infoga BILD på de tecken som användes i kyrkböckerna för läskunnighet och förstånd
Morfar Georg
Nils Georg Olsson född 31 maj 1909. Död 1989
Gift med Stina Paulsdotter, Oviken.
Mor: Karolinia Larsotter född 19 juni 1888 i Laxsjö
Far: Nils Olof Nilsson (OlNirs) född 11 oktober 1884 ???
Syskon:
Kristina Elisabeth (Bettan) född 23 juli 1914. Gift med Åke Vykander Nälden. Fick barnen Bengt, Bruno och Britt.
Adoptivsyskon Harry (med efternamn Hjälte). Gift med Anna. Fick barnen: Arne och Lennart
Barn:
GunBritt (mor okänd, inte Stina). Gift med Egon Marklund. Barn: Mikael, Mats och Maria
Ove född 23/6 1938, gift med May Weije från Hissmofors. Barn: Per-Ove, Lise-Lott och Mattias
Inger född 24/12 1941. Gift med Bernt Hedin, Dvärsätt. Barn: Helen, Tomas och Anders
Hervor född 3/1 1944. Gift med Lennars Wallentin, Norrköping. Barn: Tobias och David
Moffa föddes i Dvärsätt och var i hela sitt liv bosatt där. Arbetade i ungdomsåren fram till 1939 med skogs- och flottningsarbeten. Därefter började hans en bana inom byggnadsbranchen.
Arbetade på flera ställen men de sista 21 åren som anställd hos Joel Perssons Byggnadsfirma i Östersund.
Träffade momma (hur???) Stina Paulsdotter från Gisselforsen, Oviken. Makarna byggde tillsammans ett hus omkring 1950 och bosatte sig där. Denna fastighet förvärvades av mig (Helen) 1992 och vidare av min brorsa (Tomas) 2005.
Momma och moffa köpte och drev en café- och bageriverksamhet: Tallavids Café - Stina Olssons hembageri. Fastigheten är uppförd 1933 och köptes av paret 1939. En tid bodde familjen i huset som utöver bageri- och cafe´lokalerna också bestod av två lägenheter. Fastigheten har idag adress: Dvärsättsvägen???
BILD
Moffa hade ända fram till 1929 födelsedatum 1 maj 1909 i kyrkoböckerna. Det ändrades dock då till den 31 maj 1909 och en annan präst har då noterat: "födelsedatum ändrat efter kontakt med barnmorskeavhandlingar". Noterat är också angående fader: "Lär vara bonden Olof Nilsson"
Min moffa:
Fritiden ägnades mycket åt föreningsliv, samt det stora intresset för jakt och fiske. Föreningar som gagnade bygden var av stort värde för honom och han satt ett antal år i styrelsen för fotbollsklubben Dvärsätts Allmänna Idrottssällskap, det som senare tillsammans med Krokoms Sportklubb blev KD-55.
Ett annat bygdeintresse var Grönänge Dansbana som kom till för att förbättra ekonomin för DAIS genom intäkter från danskvällar och andra evenemang. Moffas insats där var ett borgensåtagande för de lån som krävdes för bygget.
Tillsammans med sin pappa byggde han en sportstuga för fiske i Klingervattnet, Skärvången, Föllinge. Där tillbringades sedan många stunder med familj och eller vänner.
Intresset för jakt gjorde att det fanns hundar i familjen. Den sista var en drever som hette Peggie som när hon gick bort blev begraven nere vid stortallen vid sjön i en låda tillsammans med äppelblom. Moffas ögonsten.
Att spela kort ingick också i fritidssysselsättningen. Framförallt Bridge vilket spelades i Dvärsätts Bridgeklubb där man regelbundet träffades hos varandra. Har kvar en kaffesked som var ett pris i någon av dessa Bridgetävlingar.
Moffa var jättesnäll med massor av tålamod och lekte och busade med oss kusiner. Han lärde oss kortspelen 'Skit-tunna', 'Vänd-Åtta' och så småningom även 'Bismark'...
Kunde vara sträng också om vi var för stökiga och levde om för mycket.
Hos momma och moffa minns jag det alltid som mysigt, hemtrevligt och skönt. Jag sov mer än gärna över där och höjdpunkten var när momma och jag skulle fixa fika till kvällsnyheterna på tv. Hemgjord choklad (kakao, grädde, socker och vatten) och mackor. Sen fikade vi under tystnad under nyheterna och inget fick störa.
Hans fiskeäventyr på våren tyckte jag inte om. Tyckte det var jätteotäckt när han med sparken tillsammans med vänner drog iväg på tunnaste isarna och fiskade längst ut på kanten mot Indalsälven där isen var som tunnast och fisken nappade som bäst förmodligen. Huvva.
På somrarna fick jag ofta följa med till Östergötland till kusinerna. Tågresan var ju ett äventyr i sig förstås och kommer ihåg när utropet 'Katrineholm nästa' kom så kändes det som vi var framme redan.
Moffa drabbades av den bedrägliga sjukdomen Parkinson Syndrom och de första symptomen kom strax efter hans pensionering då han blev 'fumlig' och gjorde sig illa ofta. Kommer ihåg en särskild gång när han skar sig djupt i handen. Den första gången jag (eller vi kusiner) fick veta att något inte stod rätt till var en gång när vi spelade kort med honom och han delade ut korten med valörsidan utåt och sen liksom började spela med korten. Vi barn skrattade så vi tjöt för vi tyckte att han var så rolig men fick bassning av moster Hervor som tyckte att vi var oförskämda.
Långt senare när vi flyttat in i huset hittade vi också spår av hur sjukdomen gjorde sig påmind. Där fanns i en låda i köket ett anteckningsblock där moffa hade gjort många försök att formulera ett brev till någon vars bil han hade råkat backa på utanför Konsums parkering här på byn i Dvärsätt. Det var svårt, orden blev inga meningar med innehåll och jag blir ledsen av att tänka hur han fick kämpa.
De sista åren tillbringade han tillsammans med momma på ålderdomshemmet Ranågården i Dvärsätt (idag ombyggt till hotell och heter AvaGarden). Han trivdes inte och sa det också vid några tillfällen men tyvärr gjorde sjukdomen det svårt att bo någon annanstans då förvirringen gjorde att han behövde tillsyn hela dygnet.
Han var 'orolig' och vankade och 'jobbade' liksom med kroppen hela tiden. Får anta att det var snickaren i hans kropp som fortsatte gå till jobbet och han grejade med det mesta. Mycket blev 'tok' och det gick att skratta åt, dessutom hade han mycket bus och mycket glimten i ögat så ibland kanske hans hyss var mer uttryck för det än för sjukdomen.
Omtyckt var han av personalen iaf, kanske inte alltid av de andra gummorna och gubbarna som bodde på hemmet. Han barrikaderade dörrarna med en stor och tung flygel en gång t e x och då satt det några tanter på andra sidan dörren som inte var så glada :-D
Trots att sjukdomen gjorde honom mer och mer olik sig själv så var moffa alltid en källa till glädje, även när han själv kanske inte längre förstod att det var så.
Han älskade sitt hus och sin trädgård och tyckte om att pyssla med allt som hörde det till. Därför tog vi stenar från gården som kant till rabatten vid hans gravsten. På gravstenen finns oxå tallar som symbol för den stora tallen nere vid sjön invid tomten.
Älskade moffa!
Gift med Stina Paulsdotter, Oviken.
Mor: Karolinia Larsotter född 19 juni 1888 i Laxsjö
Far: Nils Olof Nilsson (OlNirs) född 11 oktober 1884 ???
Syskon:
Kristina Elisabeth (Bettan) född 23 juli 1914. Gift med Åke Vykander Nälden. Fick barnen Bengt, Bruno och Britt.
Adoptivsyskon Harry (med efternamn Hjälte). Gift med Anna. Fick barnen: Arne och Lennart
Barn:
GunBritt (mor okänd, inte Stina). Gift med Egon Marklund. Barn: Mikael, Mats och Maria
Ove född 23/6 1938, gift med May Weije från Hissmofors. Barn: Per-Ove, Lise-Lott och Mattias
Inger född 24/12 1941. Gift med Bernt Hedin, Dvärsätt. Barn: Helen, Tomas och Anders
Hervor född 3/1 1944. Gift med Lennars Wallentin, Norrköping. Barn: Tobias och David
Moffa föddes i Dvärsätt och var i hela sitt liv bosatt där. Arbetade i ungdomsåren fram till 1939 med skogs- och flottningsarbeten. Därefter började hans en bana inom byggnadsbranchen.
Arbetade på flera ställen men de sista 21 åren som anställd hos Joel Perssons Byggnadsfirma i Östersund.
Träffade momma (hur???) Stina Paulsdotter från Gisselforsen, Oviken. Makarna byggde tillsammans ett hus omkring 1950 och bosatte sig där. Denna fastighet förvärvades av mig (Helen) 1992 och vidare av min brorsa (Tomas) 2005.
Momma och moffa köpte och drev en café- och bageriverksamhet: Tallavids Café - Stina Olssons hembageri. Fastigheten är uppförd 1933 och köptes av paret 1939. En tid bodde familjen i huset som utöver bageri- och cafe´lokalerna också bestod av två lägenheter. Fastigheten har idag adress: Dvärsättsvägen???
BILD
Moffa hade ända fram till 1929 födelsedatum 1 maj 1909 i kyrkoböckerna. Det ändrades dock då till den 31 maj 1909 och en annan präst har då noterat: "födelsedatum ändrat efter kontakt med barnmorskeavhandlingar". Noterat är också angående fader: "Lär vara bonden Olof Nilsson"
Min moffa:
Fritiden ägnades mycket åt föreningsliv, samt det stora intresset för jakt och fiske. Föreningar som gagnade bygden var av stort värde för honom och han satt ett antal år i styrelsen för fotbollsklubben Dvärsätts Allmänna Idrottssällskap, det som senare tillsammans med Krokoms Sportklubb blev KD-55.
Ett annat bygdeintresse var Grönänge Dansbana som kom till för att förbättra ekonomin för DAIS genom intäkter från danskvällar och andra evenemang. Moffas insats där var ett borgensåtagande för de lån som krävdes för bygget.
Tillsammans med sin pappa byggde han en sportstuga för fiske i Klingervattnet, Skärvången, Föllinge. Där tillbringades sedan många stunder med familj och eller vänner.
Intresset för jakt gjorde att det fanns hundar i familjen. Den sista var en drever som hette Peggie som när hon gick bort blev begraven nere vid stortallen vid sjön i en låda tillsammans med äppelblom. Moffas ögonsten.
Att spela kort ingick också i fritidssysselsättningen. Framförallt Bridge vilket spelades i Dvärsätts Bridgeklubb där man regelbundet träffades hos varandra. Har kvar en kaffesked som var ett pris i någon av dessa Bridgetävlingar.
Moffa var jättesnäll med massor av tålamod och lekte och busade med oss kusiner. Han lärde oss kortspelen 'Skit-tunna', 'Vänd-Åtta' och så småningom även 'Bismark'...
Kunde vara sträng också om vi var för stökiga och levde om för mycket.
Hos momma och moffa minns jag det alltid som mysigt, hemtrevligt och skönt. Jag sov mer än gärna över där och höjdpunkten var när momma och jag skulle fixa fika till kvällsnyheterna på tv. Hemgjord choklad (kakao, grädde, socker och vatten) och mackor. Sen fikade vi under tystnad under nyheterna och inget fick störa.
Hans fiskeäventyr på våren tyckte jag inte om. Tyckte det var jätteotäckt när han med sparken tillsammans med vänner drog iväg på tunnaste isarna och fiskade längst ut på kanten mot Indalsälven där isen var som tunnast och fisken nappade som bäst förmodligen. Huvva.
På somrarna fick jag ofta följa med till Östergötland till kusinerna. Tågresan var ju ett äventyr i sig förstås och kommer ihåg när utropet 'Katrineholm nästa' kom så kändes det som vi var framme redan.
Moffa drabbades av den bedrägliga sjukdomen Parkinson Syndrom och de första symptomen kom strax efter hans pensionering då han blev 'fumlig' och gjorde sig illa ofta. Kommer ihåg en särskild gång när han skar sig djupt i handen. Den första gången jag (eller vi kusiner) fick veta att något inte stod rätt till var en gång när vi spelade kort med honom och han delade ut korten med valörsidan utåt och sen liksom började spela med korten. Vi barn skrattade så vi tjöt för vi tyckte att han var så rolig men fick bassning av moster Hervor som tyckte att vi var oförskämda.
Långt senare när vi flyttat in i huset hittade vi också spår av hur sjukdomen gjorde sig påmind. Där fanns i en låda i köket ett anteckningsblock där moffa hade gjort många försök att formulera ett brev till någon vars bil han hade råkat backa på utanför Konsums parkering här på byn i Dvärsätt. Det var svårt, orden blev inga meningar med innehåll och jag blir ledsen av att tänka hur han fick kämpa.
De sista åren tillbringade han tillsammans med momma på ålderdomshemmet Ranågården i Dvärsätt (idag ombyggt till hotell och heter AvaGarden). Han trivdes inte och sa det också vid några tillfällen men tyvärr gjorde sjukdomen det svårt att bo någon annanstans då förvirringen gjorde att han behövde tillsyn hela dygnet.
Han var 'orolig' och vankade och 'jobbade' liksom med kroppen hela tiden. Får anta att det var snickaren i hans kropp som fortsatte gå till jobbet och han grejade med det mesta. Mycket blev 'tok' och det gick att skratta åt, dessutom hade han mycket bus och mycket glimten i ögat så ibland kanske hans hyss var mer uttryck för det än för sjukdomen.
Omtyckt var han av personalen iaf, kanske inte alltid av de andra gummorna och gubbarna som bodde på hemmet. Han barrikaderade dörrarna med en stor och tung flygel en gång t e x och då satt det några tanter på andra sidan dörren som inte var så glada :-D
Trots att sjukdomen gjorde honom mer och mer olik sig själv så var moffa alltid en källa till glädje, även när han själv kanske inte längre förstod att det var så.
Han älskade sitt hus och sin trädgård och tyckte om att pyssla med allt som hörde det till. Därför tog vi stenar från gården som kant till rabatten vid hans gravsten. På gravstenen finns oxå tallar som symbol för den stora tallen nere vid sjön invid tomten.
Älskade moffa!
Källförteckning
Böcker
Bydg och Folk, Jämtlands Län
En by blir till "Laxviken" från 1747 till Laga Skiftet 1854"
Föllingeboken del 1, av Föllingen Hemgårdsförening
Märkliga Händelser i Jämtlands Län 1749-1849
Skärvångenn och Stångviken, Historik och Släktkrönika
Storåbränna 1783 - 1983, Storåbränna Hemgårdsförening
Svenska Gods och Gårdar i Jämtland (av år 1939)
Svenska Gods och Gårdar i Jämtland (av senare år)
Torp och Ensliga gårdar, Hilding Johansson
Annat
Kyrklängder, fångrullar mm från Landsarkivet Östersund
Intervjuer och samtal
Bandinspelningar från 1965 med Olof Nilsson och Elin Gärdén
Tidningsurklipp, mötesprotokoll och andra anteckningar
Inledning
Jag gör med dessa texter inga som helst anspråk på att ha en komplett bild över släktträd och relationer i övrigt.
Detta material har jag samlat på mig i olika omgångar från en mängd olika källor och det har förekommit uppgifter från någon källa som står i direkt strid med uppgifter från någon annan källa.
Det mesta av detta är insamlat under 1997 men påbörjades redan tidigare.
Källor har varit kyrkböcker från landsarkivens gömmor, böcker samt samtal med personer i min närhet samt i något fall kassettinspelningar.
Syftet med den här sammanställningen har varit att stilla min egen historiska nyfikenhet. Förhoppningsvis kan jag också väcka nyfikenheten hos någon annan.
